Jag kollar på klockan och ser att det bara är 1 minut kvar tills vi börjar. Jag stannar upp för att försöka hämta andan och fortsätter. Jag ser hur träden svingar, Nästan som att de dansade. Näsan är illröd och kinderna är iskalla. Mjölksyran tar nästan över min kropp. Men trots det stannar jag inte upp utan fortsätter ändå . När jag är framför dörren stannar jag upp ett tag för att få hjärtat att slå normalt. Jag öppnar dörren så försiktigt som det bara går och innan jag hinner ta ett steg hör jag en mörk röst.
-Stop, kom hit.
Jag går till katedern och ser att magistern lägger ifrån sig häftet och får ögon stora som en guldfisk.
-Jag hoppas nu att du har en bra anledning till denna sena ankomst.
Jag tänker en stund för att försöka komma på en bra ursäkt.
-Min katt dog Magistern. Jag blev tvungen att begrava den säger jag och försöker låta så ledsen som möjligt
Jag vet att magistern har en katt och hoppas på att han inte ska ge mig kvarsittning.
-Okej Shmitz, men du får inga fler chanser. Gå till din plats nu, säger han bestämmt.
Jag vänder mig om och märker att alla ögon är fästa mot mig. Hur pinsamt det än känns blir jag tvungen att gå igenom hela klassen och genom alla stirrande ögon. Jag sätter mig ner och tar upp mitt mattehäfte och min penna. Blickarna har släppt och alla går tillbaka till sina arbeten.
-Psst, hör jag någon viska bakom mig och jag kollar bak.
Det är Micke som ropar. Min bästa vän. Vi har känt varandra sen vi gick på dagis och är fortfarande bästa vänner idag.
-Vem är den nya killen? säger han förvånat och pekar på en kille framför mig.
Jag kollar fram och ser en kille i vit mössa som jag aldrig har sett förut.
-Jag vet inte, Säkert en ny kille säger jag och börjar arbeta igen.
Innan jag kollar ner i min bok tar jag mig en snabb titt på den nya killen. Han har en vit mössa, stora hörlurar och en märkeströja på sig. Den första tanken som dyker upp är att han är en kaxig typ. Det märks också på sättet han sitter, tillbakalutad och benen långt framför bordet. Jag känner att jag inte orkar lägga krut på honom och börjar arbeta med mina mattetal.
Klockan ringer och det är dags för rast. Den nya killen går först ut och alla i klassen följer efter honom som att de vore hans slavar. Jag själv väntar på Micke och vi går ut samtidigt efter alla andra. Medan vi går igenom den långa korridoren ser jag en stor folksamling runt den nya killen som tar ut något ur sin ficka.
-Vad håller han på med? frågar Micke.
-Det ser ut som att han tar ut en mobil.
-Det är ju en Iphone 7, säger Micke förväntansfullt.
Micke går igenom korridoren utan tvekan och med långa hastiga steg för att ta sig genom klungan och ta en närmare titt på den häftiga mobilen.
-Hej, jag heter Micke, säger han och räcker fram sin hand.
-Tjena, Erik, svarar han utan att kolla upp.
-Häftig mobil, säger Micke.
-Tack, häftig mobil besvarar Erik och kollar upp på Micke.
Jag stannar kvar i mitten av korridoren och märker snabbt hur bra Micke och den nya killen kommer överens. Jag känner direkt att Micke kanske kommer sluta hänga med mig som är hans bästa kompis och börja hänga med den nya killen. Magen blir alldeles tom och istället fylls den av ett stort hål.
Efter en liten stund ser jag Micke komma tillbaka och blir lite lättad.
-Vad hände Micke? Vad pratade ni om? frågar jag nyfiket.
-Vi pratade om mycket. mest om kläder och sånt.
-Jaså, kul, svarar jag fast jag egentligen inte tycker det är kul
-Och föresten, Erik bjöd mig på en fest, kommer du?
-Ja visst, svarar jag osäkert.
Jag går till vårt rum på högskolan. På vägen går jag tyst som en mus och kollar ner på den tomma gatan. Micke pratar bara om Erik. Jag förökar att inte bry mig men känner mig tvungen att lyssna. Jag känner hur ensam och utesluten jag blir. Vi kommer fram till vårt rum och Erik säger.
-Jag ska sova lite sen kan vi gå till festen.
-Ja okej, säger jag lite bittert.
Efter några timmar vaknar Micke upp och kollar på klockan.
-Oj, vi är sena. Skynda dig.
Vi tar på oss kläder snabbt. Inget speciellt utan bara en enkel tröja och ett par jeans.
-Är du klar? frågar Micke stressigt.
-Ja, vi kan gå nu.
Vi öppnar dörren och går till festen. Det är mörkt och blåser mycket. Jag känner hur stegen går allt snabbare och försöker hinna med Micke. Det är näsan så att jag springer. När vi är framme vid dörren hör vi hög musik i bakgrunden och Micke trycker på plingan. Det är Erik som öppnar dörren.
-Tjena killar. Jag har väntat på er. Kom in.
Vi kliver in och jag känner direkt hur musikens bas får mig att känna varje slag mitt hjärta gör. Jag kollar mig omkring och ser massor av ölburkar, påsar som skräpar och de dansade människorna. Lukten av den stinkande ölen och spriten gör bara allt värre.
-Micke, vad är det som händer? frågar jag högt.
Han syns inte till vid min sida och börjar leta runt i huset. Jag känner hur all musik får mitt huvud att värka och lukten får mig att må illa. Jag hittar Micke till sist. Han sitter på en smutsig soffa tillsamens med Erik. Jag går fram till honom och säger.
-Jag är lite trött, Jag ska nog hem.
-Är du säker? svarar Micke utan att riktigt titta mig i ögonen.
-Ja, svara jag och gör en arg min.
-Okej, vi ses hemma.
Jag går bestämt förbi alla dansande människor och öppnar dörren för att gå hem.
På väg hem känner jag hur sorgsenheten förvandlas till ilska. Väl hemma lägger jag i min säng och kollar upp i taket. Jag känner hur jag krymper till en liten boll och försöker hålla tillbaka tårarna. Hålet i magen blir bara större och fylls av en stor klump.
Jag bestämmer mig för att glömma allt och släcker lampan.
Mina ögon öppnas och jag bländas direkt av solljuset. Jag kollar på Mickes säng och ser att han sover djupt. Hur mycket jag än vill berätta det för honom så säger jag inte att skolan börjar snart. Jag känner att han struntade i mig igår på festen och bestämmer mig för att hämnas. Jag går upp ur sängen, borstar tänderna, tar på mig kläder och väskan för att gå till skolan. På väg till skolan tänker jag att det kanske inte var så smart att inte berätta för Micke att vi börjar skolan snart. Jag hinner in i klassrummet i sista sekunden innan dörren stängs.
Lektionen tråkig som vanligt och känns så lång utan Micke.
Dagarna går och livet är som en tråkig rutin. Gå till skolan, komma hem, och gå och lägga sig. Varje minut känns som en timme och Micke syns inte till längre. Inte ens i vårt rum som vi delar.
Han säger alltid att han sover hos Erik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar