Sagotema: Lejonet och Musen

Lejonet och musen.

Det var en gång en mus som levde i den varmaste delen av Afrika, där solen var kokhet och natten var sval. Musen låg och sov lyckligt i sin svala håla eftersom att han visste att han hade familjen nära intill. När musen vaknade upp på morgonen blev han helt förvånad.

-Vart har min familj tagit vägen? sa musen med en darrande röst.

Han fick en klump i magen men höll sig forfarande lugn för att han trodde att familjen var utomhus någonstans. Musen gick ut ur hålan till den kokheta solen som ännu inte blivit för stark och letade efter familjen. Han såg något bakom ett stort träd som kunde vara ett tecken på möss. Medan han gick dit och var säker att det var familjen lättade klumpen en aning. Musen sträckte sig långsamt för att se vad det var, men allt han hittade var ett gäng ökenråttor.  

-Mamma? Pappa? skrek musen medan han tänkte på vart de kunde tagit vägen.

Han bestämde sig för att rycka upp sig och gå längre ut i Afrikas varma savann i  hopp om att hitta familjen eller åtminstone någon som kunde hjälpa honom. Medan musen vandrade omkring kände han hur den röda sanden blev allt varmare och nästan trängde igenom huden på de små fötterna. Efter en tid av letande var allt musen såg en oändlig savann där det endast fanns små träd, floder, växter och alla sorters djur som inte var till någon nytta och doften av döda djur.

Efter timmar av letande hittade han ett djur som såg ut att vara till hjälp. Ett lejon. Eftersom att musen var för ung för att förstå att möss och lejon inte passade gick han fram till det stora skräckinjagande lejonet som låg och sov djupt. Musen tänkte på hur han skulle väcka lejonet utan att göra att göra det argt. Han kröp försiktigt under lejonets tass som låg som en stor köttbit över musen och viskade.

-Vakna herr lejon, snälla vakna.

Men såklart hjälpte inte det att försöka väcka ett lejon som låg och sov utan rädsla och hade därför inte heller någon anledning till att vakna. Till slut klättrade musen upp till lejonets öra och skrek

-Vakna herr lejon.

Lejonet hoppade upp som en huvudlös kyckling och såg väldigt arg ut.

-Hallå herr lejon, det är nämligen så att jag behöver hjälp med att hitta min familj och undrade bara om du kunde hjälpa mig, frågade musen med en artig röst.

-Säg mig nu, varför skulle ett elakt lejon hjälpa en liten ynklig mus som du?

-För att  vara snäll, så musen.

Lejonet tänkte efter och kom på något. Han kunde lura musen och säga att han skulle hjälpa musen för att hitta familjen men egentligen ha som mål att hitta hela  musfamiljen och äta upp allihopa.

-Absolut ska jag hjälpa dig kära mus, sa lejonet och försökte låta så trevlig som möjligt.

-Tack så mycket, så musen utan några andra tankar.

Musen och lejonet gav sig iväg för att leta efter familjen medan musen plötsligt frågade något.

-Vad tycker du om att göra då?

-Det har inte du med att göra. Men om du måste veta så tycker jag om att äta djur. Små djur.

-Du skrämmer inte mig herr lejon, så musen bestämt.

Plötsligt stannade lejonet till och såg fundersam ut.

-Kolla floden, där måste vi stanna och dricka.

Lejonet och och musen gick till floden för att dricka. De hade sällskap av många andra djur som också drack. Floden var ganska smutsig, men det var inget som hindrade djur. Plötsligt ramlade lejonet i vattnet och började plaska omkring.

-Hjälp, jag kan inte simma, hjälp!

Musen hoppade omedelbart i vattnet och försökte göra något för att rädda det stackars lejonet. Men med tanke på lejonets storlek skulle man kunna tro att det var omöjligt. Men musen var smart. Han bad en zebra att hjälpa till. Zebran hade inget emot det och hjälpte gärna till. Medan lejonet höll på att plaska runt av panik hoppade zebran i och drog lejonet i land. När lejonet väl kommit i land såg han helt förbluffad ut.

-Du räddade mitt liv, sa lejonet fundersamt.

-Ja såklart jag gjorde, svarade musen stolt.

-Jag vet inte hur jag ska återgälda dig.

-Du behöver inte göra något. Vänskapen räcker för mig, svarade musen.

När lejonet hade återhämtat sig fortsatte de på jakten efter musens familj. Nu stod solen som högst upp och alltså oemotståndligt het.

-Vi kommer aldrig klara detta, så musen med en ledsen min.

-Jodå, ge inte upp nu. Vi har letat efter familjen hela dagen.

Musen föll omkull och svimmade.

-Åh nej, sa lejonet, vakna!

Han drog upp musen på sin rygg och sprang snabbt till ett träd där det fanns skugga. Lejonet la ner musen försiktigt och sprang tillbaka till floden för att hämta vatten. När han väl var tillbaka med en hink vatten hällde han lite i musens mun. Musen vaknade direkt och kollade på lejonet.

-Du rädda mitt liv, sa musen fundersamt.

-Vad gör man inte för vänner? svarade lejonet med ett leende på munnen.

Lejonet och musen kramade om varandra och visste att de skulle förbli vänner för livet.

-Titta där, vilka är de små djuren? Sa lejonet underligt.

-Vänta lite. Det är min familj, svarade musen och sprang dit.

-Mamma och pappa. Vart har ni varit?

-Vi handlade lite, svarade föräldrarna utan att ha någon aning om vad som hänt.

-Låt mig presentera er för min nya vän lejonet.

Lejonet hade helt glömt bort att han hade planerat att äta upp mössen och hälsade på dem istället. Musfamiljen återvände hem till savannen och levde lyckliga med sin nya familjemedlem lejonet.